Svensk ordbok 2009, webbversion
finna på
´
verb
fann funnit
,
pres.
finner
finn·er
●
komma på
en bra tanke, idé e.d.
psykol.
finna på råd
det såg besvärligt ut men hon fann på ett knep
finna på (ngt/att+V)
sedan 1535